Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juni, 2025

Egentligen hade jag inte tid att fortsätta lyssna på musik

 Men Vince Gill och Ashley McBryde gör ern mycket fin version av When I Call Your Name. Tårarna rinner och jag får inte fram ett ord.

Jamey Johnson ...

... kan man lita på. Han stod upp för traditionell countrymusik i början av 2000-talet och han gör det fortfarande. 

Konsertsommar

 På det amerikanska språket via Instagram, och det kommer mera. Och jag varnar för att jag känner för att bli arrangör. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

Hoppsan

 Ibland bara händer det, msn glömmer att stänga av efter det man hade tänkt lyssna på. Annie Boskop har jag stiftat bekantskap med tidigare, då tillsammans med Joe Nichols respektive Dwight Yoakam. Här är hon på egenhand, med ett skönt västkustsound. Bra som omväxling till min vanliga musikaliska kost.

En sång om livet på landet

 Ashley McBride, Matraca Berg och Lori McKenna skrev en låt, och Jenna Paulette och Ashley sjöng. Då blir det bra. Jag blev aldrig lantbrukare och min farfar dog fyra år innan jag föddes, så jag känner ändå igen det texten handlar om och kan identifiera mig med det.

2000-talet och framåt

 Nu startar jag en serie liknande den som började i augusti i fjol och höll på längre än vad jag hade räknat med och först ut är Ashley McBryde. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

Nu är det snart dags för livemusik igen

 Några små detaljer återstår att fixa, men det lutar åt Hannah Juanita på Bustad Brewery den fjärde juli.

Nu blev jag tyst

 Vanligtvis pratar jag för mycket. Nu får jag inte fram ett ord.

Atombomben

 En gammal, men förskräckande aktuell låt med Louvin Brothers.

Därför

 Om ni inte förstår varför kan jag inte förklara.

Raka motsatsen till AI?

 Mycket njutbar akustisk musik med Jess Woodland.

AI och countrymusik

 Jag tror inte att det är någon större fara. Jim Lauderdale vet.

Inlägg #1900

  Det tog längre tid än vanligt att uppnå ett jämnt hundratal inlägg, men livet kom som man säger emellan och nu ökar jag farten igen. För drygt ett år sedan skrev jag följande i inlägg #1500: Jag har tagit intryck av den pågående countryboomen och håller på mitt, även om jag förespråkar mångfald snarare än enfald. Att påstå att någon är världsartist bara för att vederbörande är amerikan, eller att en svensk artist tillhör den svenska countryeliten utan att kunna förklara varför fungerar inte längre. Jag gläder åt att boomen håller i sig, och jag är övertygad om att countrymusiken kommer att bli en permanent del av det svenska musiklivet. Jag gläder mig också åt att det finns ett antal seriösa arrangörer i min närhet, som tar countrymusiken på allvar, och som har ett mycket bra utbud. Det kommer att bli en hel del livemusik i sommar, frågan är hur jag ska hinna med allt jag vill se? Och vad kommer att hända här på bloggen då? Jag kommer att öka takten, och tro att det komme...

Han kommer att gå i deras fotspår

 När Alan Jackson har lagt av och George Strait ser slutet på sin karriär känns det bra att lyssna till John Foster, en blott nittonårig singer/songwriter som har järnkoll på nytraditionell country. Vad månde bliva?

Jag får inte nog av henne

 Jag blir väl snart tvungen att berömma hela den senaste plattan här. Titellåten är en märklig historia med glimten i ögat.

Country handlar om vad du har i hjärtat ...

 ... och hur du släpper fram det, inte din hudfärg, och det görs en hel del bra country idag 2025. Kane Brown har något att berätta och han gör det bra.

Söndagsgospel

 Amos Raber och Conrad Fisher sjunger till Guds lov. Som alltid förstklassigt.

Hon törs tala sanning

 Jenna Paulette lånar sin röst åt något viktigt, så påstå inte att country bara är lättviktig underhållning eller att det inte finns riktig country idag.

Oj, oj, oj

 Country som det ska låta, Hailey Whitters våren 2025. För en gång skull är jag stum och på fredag kommer det ett helt album av samma sort.