Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från november, 2025

Nu får George Strait se upp!

    Randall KIng, texascountry av bästa märke!

Ånnu en pärla från Conrad Fisher

    Conrad Fisher fortsätter att berätta om vanligt folks vedermödor, och jag tror att detta är hans bästa sekulära låt hittills.

En Red Dirt Springsteen

    Namnet är Rich O'Toole.

CMA Vocal Group of the Year 2025

  Flög under min radar och tog hem denna kategori.

Årets låt, singel och video

    Välförtjänt dessutom.

Zach Top "Sound Like The Radio"

  Lyssna på texten, Zach Top säger det bäst själv. Han gör ett bra arbete för att bevara countrymusiken och utnämningen till "New Artist Of The Year" var välförtjänt. 

George Strait "Cowboys And Dreamers"

George Strait var country till och med före 80/90-tals boomen och han håller fortfarande stilen. Jag har alltid varit en drömmare och nu när Arbetsförmedlingens jakt på mig snart upphör är det dags att göra verklighet av ett par av dem, även om "någon" kommer att hinna före mig med en av dem. Men det finns fler.

Carter Faith ”Cherry Valley”

    Jag tog mig an Carter Faith med en del skepsis, som alltid med debutanter som har höjts till skyarna. Men jag borde ha vetat bättre, fostrad inom Nashville Song Suffragettes som hon är, en utmärkt drivbänk för unga kvinnliga talanger. Hon tar fasta på genrens bredd. Än är det bombastiska ballader och intelligent countrypop och än är det är det en flört med sextotalscountry. Men hela tiden, hjärtat är med och hon menar vad hon sjunger, oavsett om hjärtat spricker i tusen bitar eller fnittrar av ironi över en pojkvän. Det tog ett par genomlyssningar, men till slut tog jag till mig hennes låtar, och jag tror på henne. En tjugofem år ung kvinna som skulle kunna vara min dotter. En kvinna som klarar av att anpassa både lyrik och musikaliskt uttryck efter vad hon vill berätta.

Riley Green ”Don’t Mind If I Do (Deluxe)

  Jag hade inte räknat med att gilla Riley Green så mycket som jag gör. Han håller inte riktigt till inom det segment av country som jag gillar mest, men han är skicklig på det han gör. Och han berör. Texterna handlar genomgående om något som berör mer än majoriteten av kepsbrigaden. Han klarar den svåra balansgången mellan viljan att göra något som är traditionellt och berör och samtidigt leverera radiovänligt material. Någon gång snubblar han, men han ramlar aldrig omkull. Det musikaliska språket kan på enstaka låtar vara svårsmält för de som vill att country ska låta som det alltid gjort, och inte vara en genre i rörelse. Lyssningstips: Jesus Saves, Alcohall Of Fame, Good Morning From Mexico.

Jake Worthington ”When I Write The Song”

    För mig är gammal fin countrymusik musik från c a 1985 och kanske tio eller femton år framåt. Då känns det bra med artister som håller traditionerna från den tiden vid liv. Som har vett att respektera det som kom före, som inte skäms för att det ibland går i 4/4-takt, men som ändå är med sin tid utan att tappa fotfästet. Artister som Jake Worthington. ”When I Write The Song” är en titel som lovar mycket, och som motsvarar förväntningarna. Alla låtarna är inte skrivna av honom själv, men de betyder något för honom och skildrar miljöer som han är väl bekant med, ställen där det ibland dansas till musiken och dricks öl till densamma. Och ibland fälls en tår över livets j-lighet. Musik för medelålders män och kvinnor. Att göra en skiva som är så stenhårt traditionell är ett vågspel. Visserligen svänger pendeln åt det hållet, men kanske inte så snabbt. Det ger Jake Worthington tusan och han har gjort min starkaste kandidat till titeln årets album.

Lady A ”On This Winter’s Night (Volume 2)”

  Att recensera julskivor kan vara knepigt. ”Jul” är på den amerikanska marknaden i princip en egen genre, och bör man till hänsyn till hur väl julens budskap om Jesu födelse lyfts fram, eller räcker det en skildring av juletiden alternativt lite mysig vintermusik. Countryhalten i denna skiva kan man diskutera. Tycker man att Lady A är country gäller det även här. Musikaliskt spretar det, men det som är jul är i huvudsak bra. Ett trestämmigt arrangemang av Oh Holy Night kräver tillvänjning, Why We Sing Noel med hjälp av Ricky Skaggs är tänkvärd. Avslutande Silent Night, med textläsning av delar av Julevangeliet är riktigt bra.

Det som julen verkligen handlar om

 Redeemed Quartet låter oss inte glömma det.