Vanligtvis har jag en sval inställning till projekt av det här slaget, lätt stylade Greatest Hits-skivor eller vad man nu ska kalla det. Mer eller mindre seriösa försöka krama ut lite till av säkra kort. Men detta blev något annorlunda för mig – första skivan på väldigt länge som jag inte hoppar över ett enda spår på, inte ens efter många genomlyssningar. Jag följde Terri Lynn Sauson på vandringsvägen från debuten i mitten av nittiotalet och cirka tio år framåt. Sen försvann hon ur mitt medvetande alldeles för länge. Det är sannolikt därför dessa låtar sitter fint som påminnelser av det som var, samtidigt som de tillför något nytt utan att ta bort något gammalt. Samtidigt är detta en väldigt bra påminnelse om att ”kvinnor kan” inom den kommersiella countrymusiken. Att det finns väsentligare ämnen än öl, nakenbad och pickuper. OK för att tre duettpartner är mån, men det är d kvinnliga inslagen som lämnar bestående minnen: ”Poor Poor Pitiful Me” (Lainey Wilson”, ”Better Things To D