Fortsätt till huvudinnehåll

Terri Clark "Take Two"

 

 Vanligtvis har jag en sval inställning till projekt av det här slaget, lätt stylade Greatest Hits-skivor eller vad man nu ska kalla det. Mer eller mindre seriösa försöka krama ut lite till av säkra kort. Men detta blev något annorlunda för mig – första skivan på väldigt länge som jag inte hoppar över ett enda spår på, inte ens efter många genomlyssningar.

Jag följde Terri Lynn Sauson på vandringsvägen från debuten i mitten av nittiotalet och cirka tio år framåt. Sen försvann hon ur mitt medvetande alldeles för länge. Det är sannolikt därför dessa låtar sitter fint som påminnelser av det som var, samtidigt som de tillför något nytt utan att ta bort något gammalt.

Samtidigt är detta en väldigt bra påminnelse om att ”kvinnor kan” inom den kommersiella countrymusiken. Att det finns väsentligare ämnen än öl, nakenbad och pickuper. OK för att tre duettpartner är mån, men det är d kvinnliga inslagen som lämnar bestående minnen: ”Poor Poor Pitiful Me” (Lainey Wilson”, ”Better Things To Do” (Ashley McBryde) och ”If I Were You” (Kelly Clarkson).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Jenna Paulette ”Horseback”

  Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.