Jonas om country

 Vilket härmed bevisas av Jake Worthington.

 Första delen. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 Conrad Fisher kan göra country av allt. Även Black or White.

  Jag är inte tjugo år längre och det märks. Två kvällar med levande musik har satt sina spår och jag har ägnat dagen åt återhämtning, men jag är glad mycket glad. Ty jag har fått uppleva musik av världsklass, två gånger om. Först Drake Milligan, en ung man med rötterna i åttio- och nittiotalets nytraditionella country och dess rötter. Fullt ös från början till slut och inte ett enda svagt spår. Han blandande in hyllningar till Texas, Merle Haggard och rock n’ roll och det kändes bara naturligt. En fantastisk låtskrivare och sångare, som kommer att rada upp CMA-awards när det väl lossnar. Tyvärr var avståndet till scenen väl stort och publiken talrik, så mina filmer lämnade en del i övrigt att önska. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry) En drygt halv dags återhämtning och sen bar det av till Göteborg och charmiga KOM Bar för att lyssna på italienska The Truffle Valley Boys förstärkta med svenske fiddlaren Jimmy ...

 Som en vän till mig, med i det närmaste femtioårig insyn i musikbranschen sa: "Jag blir inte glad av sådant, så jag tittar inte", Det gör inte jag heller, ty det finns det som är roligare och viktigare att bry sig om. I övrigt hänvisar jag till det jag skrev efter att ha sett spektaklet på SVT Play:  Countrylandet Sverige . Case closed.

 ... är en gammal fin undergenre som förvaltas väl av Jake Worthington. Tidig popcountry kan man kanske säga.

 Ja, kanske inte riktigt men näst intill. Honky Tonken på Lower Broadway, det är de som jag tänker på när jag längtar efter Nashville. Turisfällorna som de kallas av dem som inte förstår, det är där som musiken jag älskar lever och frodas. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 ... och för in del duger Brittney Spencer precis som hon är. Country har i8nte det minsta med din hudfärg utan hur du säger det du vill säga.

 På söndag ska jag se Drake Milligan på dern lilla scenen på Liseberg. Skulle tro att det blir på en något större scven nästa gång han kommer till Sverige. George Strait har alla anledning att se upp, men han gör det med ett leende på läpparna.

 Och jag värmer upp med Hank Snow.

 Riktigt bra svensk country från 90-talet, och Inger Nordström håller fortfarande klassen. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 Alex Anderson, singer/songwriter från Skövde.

 Instagramtexten gäller även bloggen. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 Jag skrev om den för drygt två år sedan och nu kommer den igen. Ett levande bevis för att riktig country lever och frodas. En låt som måse vara med i min skildring av det goda 2000-talet.

 ... och hon gör det om och om igen. Ashley McBryde har sällan gjort mig besviken.

 Ingen kommentarer. Fattar ni inte kan jag inte förklara.

 Det godaste sättet att laga pannkakor och en vanlig helgfrukost före jag fick diabetes.

 Strömavbrott i bostaden i går gör att detta inlägg blir alldeles försenat. I måndags kväll drog jag och min bättre hälft till Göteborg och Trägårn' för en trevlig kväll i countrymusikens tecken. Först på programmet, och de artister som gjorde att vi slutgiltigt bestämde oss, var Joshua Hedley och Brennen Leigh. Mycket kompetenta låtskrivare och musiker kompletterade med en steelguitarist. Det doftade Texas lång väg; Honky Tonk, Swing med mera. Plus texter som handlade om något. Det var andra gången för oss, och vi ser fram emot nästa. Gärna med ett komplett band. H Self har jag svårt att greppa. Flera strömavbrott och texter som inte riktigt gick hem i den uppsluppna miljön ställde till det för mig. Men starka melodier och ett bra band. Gärna en annan gång på typ en klubbscen. Till sist Jesse Daniel, och jag undrar hur jag har kunnat runda honom i många år. Han dök upp när jag hade problem med country och annan musik, och har gjort det mesta rätt. Han har levt, och kan berätta om ...

 Första tillfället med livemusik under C:s semester. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 Men countrymusikens urkälla är med på ett hörn. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 Tänk vilken snygg hat jag har skaffat mig. Bara sjuttio kronor på Dollarstore. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 Jag kommer att vara osynlig lite längre och jag kommer att färdas med tåg för att komma dit jag ska. Då passar det bra med tåglåtarnas tåglåt. Just denna inspelning för att jag någon gång sla ordna en konsert med musiken jag gillar allra mest och som ska börja med "Wabash Cannonball" med alla artister på scen. När det går mot slutet ska alla upp på scen igen för "Will The Unbroken". Så var det sagt.

 Sjunga kan de, det vet jag. Och det kommer mer, det vet jag också.

 Jag trorn att detta var min första låt med Jon Pardi, men det var före bloggen så jag är inte riktigt säker.

 De blev virala med sin första video för ett par månader sen och fortsätter att leverera toppcountry och dito bluegrass av det folkliga slaget.

 Tänk om det alltid kunde vara sommar. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 Skulle tro att John Lindberg Trio är bäst inom den genren i Sverige. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)

 Mobilkameran var inte riktigt kompatibel med regnet i fredags, men sök för all del upp henne på valfri film på You Tube. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Jonas Öhman (@jonasomcountry)