Jag är inte tjugo år längre och det märks. Två kvällar med
levande musik har satt sina spår och jag har ägnat dagen åt återhämtning, men
jag är glad mycket glad. Ty jag har fått uppleva musik av världsklass, två
gånger om.
Först Drake Milligan, en ung man med rötterna i åttio- och
nittiotalets nytraditionella country och dess rötter. Fullt ös från början till
slut och inte ett enda svagt spår. Han blandande in hyllningar till Texas, Merle
Haggard och rock n’ roll och det kändes bara naturligt. En fantastisk låtskrivare
och sångare, som kommer att rada upp CMA-awards när det väl lossnar.
Tyvärr var avståndet till scenen väl stort och publiken
talrik, så mina filmer lämnade en del i övrigt att önska.
En drygt halv dags återhämtning och sen bar det av till
Göteborg och charmiga KOM Bar för att lyssna på italienska The Truffle Valley
Boys förstärkta med svenske fiddlaren Jimmy Sunnebrant och jag blev fullkomligt
golvad. Två gånger cirka timmen med Bluegrass som den lät förr. Ett djupt tag i
genrens skattkista, en hel del smakfullt arrangerad country, och en och annan
egen låt. Inte en ton satt fel och mycket proffsigt mellansnack höll samman
helheten.
I går var avståndet lagom, så lyssna och njut:
Jag brukar vara försiktig med superlativen men detta var två
shower av världsklass, var och en inom sin genre. Shower som tillför energi och
lust att lyfta fram den musik jag älskar.
Fortsättning följer.
Kommentarer
Skicka en kommentar