”Gone country, look at …”, e t c. Drake Milligan är äkta vara, inte någon ny artist med truckerkepsen käckt på svaj som blev country när country blev inne. För mig ett eko från åttio- och nittiotalen, när country blev min musik. ”Tumbleweed” är hans andra skiva och den platsade bland mina tre bästa 2025, ”Lite Nashville, lite Texas, mycket nittiotal”, så skrev jag om hans debut för ett par år sedan och det gäller fortfarande. Rejäl country utan ängsliga sidoblickar. Så ska det låta! Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Det som gör den här skivan extra intressant för mig är att den blandar klassiska influenser med en modern produktion, sa någon Jackson och Strait. En mycket bra skiva för de som gillar klassisk country, men som fattar att genren är i rörelse.