Fortsätt till huvudinnehåll

Drake Milligan "Tumbleweed"

 
”Gone country, look at …”, e t c. Drake Milligan är äkta vara, inte någon ny artist med truckerkepsen käckt på svaj som blev country när country blev inne. För mig ett eko från åttio- och nittiotalen, när country blev min musik.

”Tumbleweed” är hans andra skiva och den platsade bland mina tre bästa 2025, ”Lite Nashville, lite Texas, mycket nittiotal”, så skrev jag om hans debut för ett par år sedan och det gäller fortfarande. Rejäl country utan ängsliga sidoblickar. Så ska det låta!

Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Det som gör den här skivan extra intressant för mig är att den blandar klassiska influenser med en modern produktion, sa någon Jackson och Strait. En mycket bra skiva för de som gillar klassisk country, men som fattar att genren är i rörelse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 16/5 2026. Jag har bestämt mig för att tills vidare låta mitt instagramonto var mitt huvudsakliga sätt att dela med mig av mina tankar om musik och relaterade ämnen. Bloggen kommer att finnas kvar som ett arkiv, och man vet aldrig, saker och ting kan ändra sig snabbt. Mer under "Länkar till mig". Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig. Viktigast där är mitt instagramkonto, där är där som det mesta händer nu.. Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är ingen kalenderbitare och har inget behov att briljera med med kunskaper om vem som gjorde vad och när. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade...

Inte din farfars country, men musik som jag älskar

 Country, americana eller southern soul. Kalla dewt vad ni vill, jag lyssnar gärna på Maggie Rose.

Om att vilja ha allt när det inte är så mycket ...

 ... bara det viktigaste.