Hon kallar sin musik för “"alt-rocka countrybilly,
serial killer blues”, musik med tydliga rötter i hennes hemstad New Orleans,
och det brukar jag gilla oavsett vad man sätter för etikett på det. Det är
mycket ylande elgitarrer, men också lyrik som tränger in i själen.
Det är ingen musikmusik, eller glad partyskiva. Och eftersom
den skildrar livets baksidor är den inte särskilt vacker. Men väldigt sann, hon
har levt det hon sjunger, eller också är hon bra att sätta sig in i andra människors
öden. Har man levt i drygt (nåja) sextio år uppskattar man sådant.
Tre låtar att lyssna till: ”Someone”, alt country när den är
som bäst; ”Don’t Go”, en klassisk countryballad; bluesiga ”So Tired”.
Kommentarer
Skicka en kommentar