Dylan Earl ”I Saw the Arkansas”

 

Dylan Earl är en habil tenor som går bra ihop med det klassiska countrykompet på denna han tredje fullängdare. Det är den viktigaste delen av det som är den här skivans största styrka: Nästan tomma Honky-Tonk innan gästerna börjar komma, samma ställe som luktar av öl och rök när det närmar sig stängningsdags. Men också en ensam man eller kvinna på väg till ingenstans.

Musikaliskt är det ingen tvekan om att Dylan har hittat rätt, men så var det detta med lyriken, ett område med många fällor. Det är lätt att fastna i en förlorad värld för länge sedan, ämnen som är främmande för countrymusiken eller som man inte kan relatera till. Dylans lyrik engagerar och är fast förankrad i nuet.

En bra skiva för de som uppskattar traditionell country utan onödiga krusiduller, men som är fullt medvetna om att genren är levande och utvecklas.