Jon Pardi ”Mr Saturday Night”

Det är väldigt enkelt att gilla Jon Pardi. Utan större åthävor gör han country i linje med den musik som fick mig att fastna för genren för gott någon gång mellan åttio och nittiotalens mitt. Vi hör still och fiddle i musiken: alkohol kan både vara en orsak till och lösning på problem, även riktiga karlar kan få kärleksproblem och längta bort någon gång. Men vi slipper höra en stadgad äkta make sjunga om nakenbad och pickuper.

Lägstanivån på den här skivan är hög jag har tre tydliga favoriter: ”Fill ´Er Up” – Honky Tonk för 2020-talet; ”Long Neck Way To Go” tillsammans med Midland är så mycket nittiotal som det kan bli; ”Last Night Lonely” en bra friarlåt, åt samma håll som George Straits ”The Chair”, fast mer offensiv.

Till sist ser jag det som positivt att den här skivan spelas på radio. Mainstream country har dragit sig mer åt mitten och det finns plats för den här musiken. Men det räcker inte med att den är rätt stilmässigt, den måste vara bra. Också.