Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2026

Jackson Dean ”Magnolia Sage”

 Lyriken satt där med en gång, men melodierna fann jag en aning svårsmält. Fast det tog sig med tiden. Bra ämne för övrigt – kärlek. Denna gång inte bara den första berusande känslan utan även hur det gå sen. Musikaliskt tar ”Magnolia Sage” med oss på en resa från öst till väst och från nord till syd. Det är förutom country, bluegrass, folkmusik från den gamla världen och southern soul. Det behöver inte vara fel, men det spretar lite för mycket för min smak. Sammanfattningsvis, ett sånt där poesialbum som jag kan lyssna på ibland, men kanske inte varje dag.

Luke Combs "The Way I Am"

 “Blending a love of classic country and Southern fried soul”, så står det om Luke Combs på några av de populärare strömningstjänsterna. Det stämmer och det gillar jag. Han är ingen popcountrycrooner och inte heller ägnar han sig åt de enfaldigare formerna av Bro country. Kanske är hela tjugotvå låtar lite för mycket, och kanske det sviktar i trovärdigheten när en drygt trettioårig familjefar sjunger om att partaja och ett sorglöst ungkarlsliv. Men ändå, uppsåtet i titellåten känns ärligt, och det finns mer balladgodis som exempelvis ”I Ain’t No Cowboy”. De låtarna tror jag på och kan ta till mig. Jag håller med de som tycker att det här känns som två album. Ett med siktet inställt på listettor, radiostationer och spellistor. Samt ett som är inriktat på att visa vem Luke Combs är innerst inne. Det senare gillar jag skarpt och vill höra mer av.    

Tenille Townes "The Acrobat"

På mina sociala medier berättar jag för närvarande om ”How I became a Honky Tonk man”, men mina musikaliska preferenser är bredare än så och jag uppskattar ett gott hantverk både när det gäller text och melodier. I detta mönster passar den kanadensiska singer/songwritern Tenille Townes bra. Eftersom mitt liv har sett som det har i flera år har hon flugit under min radar till nu, när jag som ”grining   countrygubbe” orkar att ta till mig hennes poesi. För det är inget musikaliskt lättgods med livet som ett evigt party hon levererar. Nej, det är sociala frågor, vardagsrealism och att göra de marginaliserade sedda som gäller för henne. Hon har en klar, ljus och uttrycksfull röst, och man tror gärna på det hon vill säga. Folk, country eller någonstans mitt emellan, har det någon betydelse? Jag gillar den sparsmakade produktionen som lyfter det som är viktigt. Det känns som en ”ung, ensam kvinna med gitarr” trots fullständig instrumentering. Lyssna på hela skivan för helhetsintr...