Lainey Wilson ”Bell Bottom Country”

Jag har hållit koll på henne i drygt tre år, jag imponerades av var hon var från början som låtskrivare och sångerska, och hon har haft en bra utveckling. Hon är ett av de främsta bevisen på att det är lättare för kvinnor än för män att behålla en fast förankring i countrymusikens mittfåra. Lägstanivån på ”Bell Bottom Country” är hög.

Eller för att utrycka det mer precist, texterna är fast förankrade i den kvinnliga arbetarklassens liv, skildrar hur vanligt folk har det och man tror på det hon vill säga. Att musiken har inslag av klassisk rock och lite snygg popfernissa har jag inga problem med så länge det märks var hon har hjärtat.

Vad jag saknar är en eller ett par låtar med omedelbar hitkänsla, som ”WWDD”, det kan vara bra för karriären. Men det känns som om ”Hillbilly Hippie” kommer att växa med tiden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 16/5 2026. Jag har bestämt mig för att tills vidare låta mitt instagramonto var mitt huvudsakliga sätt att dela med mig av mina tankar om musik och relaterade ämnen. Bloggen kommer att finnas kvar som ett arkiv, och man vet aldrig, saker och ting kan ändra sig snabbt. Mer under "Länkar till mig". Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig. Viktigast där är mitt instagramkonto, där är där som det mesta händer nu.. Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är ingen kalenderbitare och har inget behov att briljera med med kunskaper om vem som gjorde vad och när. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade...