Jag har hållit koll på henne i drygt tre år, jag imponerades av var hon var från början som låtskrivare och sångerska, och hon har haft en bra utveckling. Hon är ett av de främsta bevisen på att det är lättare för kvinnor än för män att behålla en fast förankring i countrymusikens mittfåra. Lägstanivån på ”Bell Bottom Country” är hög.
Eller för att utrycka det mer precist, texterna är fast
förankrade i den kvinnliga arbetarklassens liv, skildrar hur vanligt folk har
det och man tror på det hon vill säga. Att musiken har inslag av klassisk rock
och lite snygg popfernissa har jag inga problem med så länge det märks var hon
har hjärtat.
Vad jag saknar är en eller ett par låtar med omedelbar hitkänsla,
som ”WWDD”, det kan vara bra för karriären. Men det känns som om ”Hillbilly
Hippie” kommer att växa med tiden.
Kommentarer
Skicka en kommentar