Fortsätt till huvudinnehåll

Lainey Wilson ”Bell Bottom Country”

Jag har hållit koll på henne i drygt tre år, jag imponerades av var hon var från början som låtskrivare och sångerska, och hon har haft en bra utveckling. Hon är ett av de främsta bevisen på att det är lättare för kvinnor än för män att behålla en fast förankring i countrymusikens mittfåra. Lägstanivån på ”Bell Bottom Country” är hög.

Eller för att utrycka det mer precist, texterna är fast förankrade i den kvinnliga arbetarklassens liv, skildrar hur vanligt folk har det och man tror på det hon vill säga. Att musiken har inslag av klassisk rock och lite snygg popfernissa har jag inga problem med så länge det märks var hon har hjärtat.

Vad jag saknar är en eller ett par låtar med omedelbar hitkänsla, som ”WWDD”, det kan vara bra för karriären. Men det känns som om ”Hillbilly Hippie” kommer att växa med tiden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bury Me Under The Weeping Willow (Bristol Sessions 1st August 1927)

1 augusti i Bristol, det var där det började. Kommentarer är överflödiga.

Blackbird Sing: Live 2022 @ 502

' Visst går det att blanda country och punk. Det gick redan på åttiotalet.

Tears Must Fall

Love On Drugs går att lita på. Välgjord Americana, från Sverige!