John Edwin "Banjomusik från Republiken Jämtland"

Pseudonymen John Edwin gör det svårt för sig genom att göra det lätt för sig. En ensam man med sin femsträngade banjo, det låter som något som går att göra med vänsternäven, eller? Fel, med det konceptet går det inte att fuska. Blir något fel är det bara att ta om igen.

Old Timey, bluegrass eller country? Jag vet faktiskt inte, Någonstans mitti är nog den bästa beskrivningen. Texterna gör att det känns som att lyssna på en ljudbok uppläst av författaren själv – till banjomusik. Lagom långa och direkt på berättelsens kärna och inte alltför långa så att man tröttnar. Ämnen som rör den stora gåtan livet.

Det låter som något ämnat för koncentrerad lyssning hemma i soffan, men för mig känns det som ett bra resesällskap på en långresa. I bilen, eller med lurar på ett tåg på väg någonstans.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...