Ibland kan det vara jobbigt att kliva ur
sin comfort zone, men ack så nyttigt. Och en vis förtjusning för afrikansk folkmusik
har funnits med i min musikaliska blandning i åratal.
När två musikaliska världar kolliderar
kan det bli riktigt bra. Keturah fick en chans och tog, flög till Los Angeles
och spelade in den aktuella skivan med hjälp av där verksamma studiorävar. Östra
Afrika mötte västra USA och resultat blev bra, men jag har ingen aning om
vad jag ska kalla det.
Keturah sjunger på sitt modersmål och jag
förstår inte ett ord, men känner desto mer. Känner och förstår vad det är för
utmaningar och möjligheter som har fört henne från hembygden till det stora
landet i väster.
Rytmer med afrikanska rötter dominerar, funk och karibiska tongångar, men med behörig hjälp fixar hon även Amerikana som i ”Nchiwewe” och ”Sukulu”. Och jag undrar hur det skulle sluta om hon fick möta någon av den fina Afrikan-Amerikanska sångerskorna som börjar märkas inom countrymusiken,
Kommentarer
Skicka en kommentar