Fortsätt till huvudinnehåll

Marty Stuart and his Fabulous Superlatives “Altitude”

Efter en lång väntan och ett par singlar som lovade gott kom äntligen den kompletta skivan.

Marty har vid något tillfälle sagt att det mest outlawmässiga man kan göra i Nashville är att spela traditionell country. Det må vara hur det vill med det och titellåten lutar åt det hållet. Twin fiddles, steel guitar, honky tonk piano och så vidare.

Men sen … ”Altitude” är en musikalisk road trip i Marty Stuarts inre jag. Från ungdomen med en rekordtidig karriär som professionell musiker och glädjen i att hitta The Byrds ”Sweetheart of the Rodeo” i en fyndlåda till där han är idag.

Skribenten tyckte till en börja att det spretade åt olika håll, men med referensen till ”Sweetheart of the Rodeo” föll bitarna på plats. 2018 turnerade Marty Stuart med Roger McGuinn och Chris Hillman och det ledde till en process som nu når sin höjdpunkt. Bästa benämningen torde vara Cosmic American Music för 2020-talet och om det inte platsar bland årets bästa album så är det ett av de viktigaste.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.

Jenna Paulette ”Horseback”

  Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.