Jag har varit på festival (igen)

Jag var på countryfestival i Joce City i helgen och jag trivdes bra, även om jag om jag avstår från att kommentera artisterna var och en för sig eller tillsammans. Det är svårt när det finns artister som man har följt hela deras unga liv. Men alla gjorde bra ifrån sig och applåderna talade samma språk.

Musiken är det viktigaste för mig när jag åker på festival och atmosfären en nära tvåa. Cecilia och Jörgen Henriksson har gjort ett mycket bra jobb med att bygga en liten westernstad med mycket värme och humor. Alltså ingen laglös mer eller mindre spökstad utan mer som Doctor Quinn. Och väldigt familjevänligt, med blandade åldrar.

Hit åker jag gärna igen, gör en mer djupgående analys. Kanske uppklädd till väckelsepredikant.

Det var här jag var.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...