Fortsätt till huvudinnehåll

Lisa Brokop "Who's Gonna Fill Their Heels", hela albumet



Misstag nummer ett var att jag trodde att titeln bara var en lek med George Jones ”Who’s Gonna Fill Their Shoes”. Sen när jag ögnade igenom låtlistan anade jag ett konceptalbum i mängden, även det fel. Ett sätt att de på ”Who’s Gonna Fill Their Heels” är att se den som en berättelse om countrymusik ur genusperspektiv, Lisa Brokops sätt att låta de bortglömda kvinnorna komma till tals, inte nödvändigtvis namngivna.

Detta åstadkoms genom en väl avvägd blandning av låtar om tragiska kvinnoöden, exempelvis ”Delta Dawn” och ”She’s Got You”, och andra låtar med blandad bakgrund. Till slut knyter hon ihop säcken med titellåten, och ja, den är Max D. Barnes /Troy Seals mästerverk ”Who’s Gonna Fill Their Shoes” med text kvinnligt perspektiv.

Tack vare Lisas kraftfulla röst och en och en fräck produktion av Chuck Rhodes och Buddy Hyatt känns det fräscht och angeläget trots mängden standardlåtar. Men om man vill lyssna på den som ren underhållning går det också bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.

Jenna Paulette ”Horseback”

  Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.