Tim McGraw "Standing Room Only"

Jag har haft Tim McGraw i mitt medvetande sedan början av hans karriär och jag har med varierande entusiasm kommenterat hans skivor. Men det var inte förrän hösten 2017 när jag var nära att mista livet och kopplade ihop ”Live Like You Were Dying” som jag förstod honom, som han sjöng till mitt hjärta. Och därefter har relationen utvecklats steg för steg. Han håller stilen på ”Standing Room Only”, det grundläggande musikaliska uttrycket är traditionell country som den lät i början. Underhållande upbeatlåtar som gör att jag trummar takten mot ratten saknas inte. Fast det är när han lämnar ut sig själv och sjunger från ett hjärta till ett annat som han är som bäst. Som i ”Paper Umbrella” och ”Hey Whiskey” som en del av problemen, inte lösningen. Ett ämne som han har personliga erfarenheter av. Sammantaget en väldigt bra skiva, kanske inte för den yngsta countrypubliken, men för oss medelålders som har levat tagit emot en och annan smäll och rest oss igen. I det sammanhanget passar avslutande ”Letter From Heaven”, om ett upphittat brev från berättarens mormor bra, även vid den ålder man undrar om ens föräldrar har några överraskningar i beredskap.