”När f-n blir gammal blir han religiös”, riktigt så är det
inte. Den här musiken och den kristna tron har varit med Travis Tritt hela
livet. Men han är en människa som alla andra, inte en supermänniska, utan en
som har snavat och ramlat omkull blivit förlåten och rest sig igen. Och det
känns att han tror på det han sjunger, annars blir det inte bra gospel lika
lite som bra country. Det handlar om vad man har i hjärtat.
Med den här skivan tar Travis Tritt det glada budskapet till
de ställen där hans fans håller till, fans som kanske har svårt att känna sig
hemma i en kyrka, men som letar efter något at bygga livet på. Musiken är i det
närmaste 90-talsnostalgi, budskapet är knivskarpt och evigt. Gamla gospelfavoriter som ”Uncloudy Day”, ”The
Baptism of Jessie Taylor” och “Why Me Lord”, blandas med nyare alster.
Med hans
egna ord: “I’ve wanted to make this album for over thirty years, and I hope and
pray that everyone who hears it will be inspired and encouraged through Jesus
Christ.” Jag tror tiden arbetar för honom och att han lyckas.
Kommentarer
Skicka en kommentar