A Tribute To The Judds ”Various Artists”

Visst är The Judds värda en hyllning. För deras inverkan på vad som är country, och framför allt vad kvinnor kan göra.

De som följer mig vet att jag har en sval inställning till samlings- och hyllningsskivor. För att jag ska lyssna krävs att de är lika bra eller bättre än originalen och att det känns att hyllningen är uppriktig. Det har de aktuella artisterna här på det hela taget lyckats bra med.

”Love Can Build A Bridge”, och likaledes kan kärlek hjälpa till att göra en bra skiva. Originalproducenten Brent Maher och flera andra av de som var med när det begav sig har varit med i arbetet. Ibland låter det som det gjorde då, ibland tänjer de medverkande på gränserna.

Bäst enligt mig är tre låtar som är trogna originalet: Why Not Me (Megan Morony), Girls Nighr Out (Reba, med en damkör bestående av Carly Pearce, Jennifer Nettles och Gabby Barrett).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Läs mer

Jenna Paulette ”Horseback”

Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.

Läs mer

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.

Läs mer

Jonas om country

Leta i den här bloggen