Dustin Lynch ”Killed The Cowboy”

Musikaliskt kan man diskutera hur mycket country ”Killed The Cowboy” är, men inte lyriken. Om jag tidigare har svängt mig med klyschor som noveller och romaner så är det här en lätt friserad memoar om hans liv som singelman på väg mot medelåldern med en rasande fart. Om livet på farmen och det på landsvägarna. Om vad som är den bästa möjliga versionen av Dustin Lynch.

”Killed The Cowbiy”, är en bra titellåt på ämnet ”var tog alla cowboys vägen?”. Det kan i överförd betydelse vara en fråga om vad som är country eller inte. Han balanserar på gränsen, men det fungerar tack vare att han är trygg med sin countryidentitet.

Lyssningstips: ”Killed The Cowboy”, ni förstår redan; ”George Strait Jr”, det räcker med titeln; ”Chevrolet”, lyssna på texten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Läs mer

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.

Läs mer

Jenna Paulette ”Horseback”

Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.

Läs mer

Jonas om country

Leta i den här bloggen