Fortsätt till huvudinnehåll

Gabby Barrett ”Chapter & Verse”

 

Jag hade kunnat skriva ”Gabby Barrett har släppt ny skiva. Den är bra.” Det hade varit sant och en dålig recension.

Men jag har haft koll på henne och låtarna på den här skivan sen i somras och bland annat skrivit följande: ”Jag dissar inte popcountry som en princip. Det som Gabby Barrett gör här är faktiskt riktigt bra och mycket country.”, ” Country eller inte, Gabby Barretts musik kommer från hennes hjärta.”, ” Ytterligare en låt från denna fina skiva. Funkar både som country och pop.”.

Med andra ord har jag gillat helheten från början, men varit osäker på vilken etikett jag ska sätta på henne, men slutligen blev det country, om än med potential att gå hem hos en bred lyssnarskara. Lyriken, berättandet, känns som country i hjärtat men ibland svävar musiken i väg.

En bra skiva för oss som fastnade för country i slutet av åttiotalet och som accepterar att det är en genre stadd i ständig utveckling. Att något nytt tillkommer behöver inte betyda att det gamla försvinner.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Jenna Paulette ”Horseback”

  Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.