Fortsätt till huvudinnehåll

This is country music and we do ...

 

Just det, countryfans liknar inga andra musikfans. I högre utsträckning är de fans av hela genren eller delar av den och inte bara enstaka artister. Min kärlek till genren fick en allvarlig törn för många år sedan när jag var inblandad i två havererade webradioprojekt, men det jag fick uppleva på Hovet har gett mig kärleken tillbaka och nu vill jag vara en del av den för gott.

Jag är den förste att hävda individens rätt att ha en åsikt, men jag kommer inte längre att knyta näven i byxfickan och må illa inför frontalangrepp, utan jag kommer att höja rösten och hävda min rätt. Country har varit min musik i snart fyrtio år, och jag har kunskaper och känslor nog för att ha en väl grundad åsikt.

Det är naturligtvis Brad Paisley som är orsaken till denna utläggning och det kommer snart en recension av hela konserten, men först ska jag lugna ned mig lite till.

Bilden är tagen på Grand Ole Opry för drygt tjugotre år sedan, bara så att ni vet.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.

Jenna Paulette ”Horseback”

  Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.