Fortsätt till huvudinnehåll

Kenny Chesney "Born"

Jag konstaterar att senast jag kommenterade en skiva av Kenny Chesney var drygt fem år sedan när han avslutade sina år hos Sony BMG med livealbumet ”Live In No Shoes Nation”. Några enstaka videor och singlar blev det under åren, och under de senaste månaderna intensivare.

”Born” passar mig utmärkt vid den här tiden på året, ty för mig är han i första hand lättsam sommarmusik, även om han inte har beröringsskräck för tyngre ämnen. Musikaliskt håller han till i countrymusikens samtida mittfåra, blandar in en lagom portion och för svenska förhållanden mer främmande karibiska rytmer.

Det har gått fyra år sedan hans senaste skiva, med allt vad det kan innebära av både möjligheter och faror. Latar dagar i maritim miljö är fortfarande en viktig del av hans musik, men han är en trovärdig skildrare av hur livet är för oss medelålders män.

Kanske inte en skiva för alla och inget jag lyssnar på tjugofyra timmar om dygnet året runt. Men ett par låtar om dagen från och med maj till och med september, alla gånger.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.

Jenna Paulette ”Horseback”

  Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.