Billy Strings ”Highway Prayers”

Billy Springs började göra väsen av sig under en period i mitt liv när jag inte var mottaglig för nya musikaliska intryck. En gruvlig miss, då jag gillar hans kreativa syn på bluegrass och besläktad musik.

Jag har för säkerhets skull orienterat mig om hans tidigare verk och ”Highway Prayers” känns som en tidig milstolpe i hans karriär. Jag gillar temat om inre och yttre resor, och flyhänta gitarrspel över allt från bluegrass till traditionell country, och lyssnar man noga finns det inslag av sjuttiotalets countryrock. Men det kommer hela tiden naturligt, och är aldrig ett sätt att posera med tekniska färdigheter.

Favoritlåtar finns det flera av. "Leaning on a Travelin' Song" inleder i korsningen mellan southern gospel och bluegrass, grym stämsång och dito gitarrspel; ”Seven Weeks In Country, Western är inte död som genre; ”Cabin Song”, genuin bluegrass.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Läs mer

Jenna Paulette ”Horseback”

Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.

Läs mer

Amythyst Kiah - Let's See Ourselves Out (Official Audio)

Ett smakprov.

Läs mer

Jonas om country

Leta i den här bloggen