Joe Nichols "Honky Tonks and Country Songs"

Jag gillar när titlar innehåller en varudeklaration, så jag tog med mig denna skiva på en tur i mitt favoritlyssningsrum.

Jag konstaterar att Joe Nichols håller stilen och titeln är en bra varudeklaration. Jag älskar country med djupsinniga analyserande texter, men ibland behöver det inte vara märkvärdigare än så här: Enkelt, robust och gjort för att vara ett soundtrack för en bilresa någonstans.

Sen var det detta med favoritlåtar. Jag har en känsla av att det kommer att ändra sig under resans gång, men just idag: Helpless In A Honky Tonk- en sannolikts sanningsenlig skildring av hur det går till på ett sunkigt ställe ute; Better Than You – Han balanserar med bistånd från Annie Bosko på gränsen mellan trendigt och traditionellt; A Country Boy Can Survive – Passar honom bra med tanke på att han har gått igenom stormiga perioder i livet och klarat sig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 9/4 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysn Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att ja...

Läs mer

Cassandra Vasik - Lavender Hill (Official Audio)

När jag första gången hörde den här låten tyckte jag att den var bland det vackraste som jag hört. Det tycker jag fortfarande.

Läs mer

Jenna Paulette ”Horseback”

Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.

Läs mer

Jonas om country

Leta i den här bloggen