Ett mycket fint exempel pÄ hur bra den ny-traditionella country kunde vara.
VĂ€lkomna hit! Detta inlĂ€gg uppdaterades senast den 16/10 2025. LĂ€ngst ned, om ni inte redan har tryckt pĂ„ ”LĂS MER” finns det lĂ€nkar till andra stĂ€llen dĂ€r ni kan hĂ„lla koll pĂ„ mig. Viktigast dĂ€r Ă€r spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Ăhman". De förklarar det mesta gĂ€llande vad jag lyssnar pĂ„. Mina kunskaper om och kĂ€nslor för genren Ă€r baserade pĂ„ ett drygt fyrtioĂ„rigt lyssnande. Skivor, bĂ„de stora och svarta och mindre silverfĂ€rgade, diverse strömmingstjĂ€nster och pĂ„ senare Ă„r alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag Ă€r ingen kalenderbitare och har inget behov att briljera med med kunskaper om vem som gjorde vad och nĂ€r. Men ett datum som Ă€r viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 dĂ„ Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var dĂ„ musiken jag Ă€lskar började. För mig Ă€r det viktigt att tala om vad jag gillar och kĂ€nner starkt för. Jag har sĂ€llan, snudd pĂ„ aldrig skrivit om nĂ„got negativt i min blogg. SĂ„ stĂ„r ...
Kommentarer
Skicka en kommentar