Det krävs mod för att lyssna för att lyssna på en artist som Amythyst Kiah och erkänna att man gillar det man hör. Särskilt om man som jag allra helst lyssnar på nytraditionell country från åttio och nittiotalen. Men jag gillar olika, är inte rädd att gå utanför min bekvämlighetszon, och har inget behov att definiera all musik jag lyssnar på som country. Blues, country och folk av det alternativa slaget märks i hennes musik, och den passar in i mitt americanabegrepp. Hennes lyrik är som en poesibok, och det märks att hon inte har haft det lätt i livet. Hon har fått böja sig ibland, men är inte knäckt. Still + Bright kräver att aktivt lyssnande och ett öppet sinnelag, men ger också mycket tillbaka. Vid dryga sextio års ålder kan det ju hända att man uppskattar att lyssna till någon som inte haft ett perfekt liv. Favoritlåtar: ”Let’s See Ourselves Out”, “Peoples Prayer” och “SPACE”