Pure Prairie League ” Back On Track”

Pure Prairie League har väl I ärlighetens namn aldrig påverkat mig direkt, men som inspirationskälla och förebild för de artister som visade mig vägen mellan rock och country har de stor betydelse. Knivskarp stämsång, fina instrumentala prestationer och poetiska texter, de får mig att fundera på att ta ett par steg bakåt och återupptäcka musiken från mina tjugoår.

Det blir inte frågan om att ersätta min huvudsakliga musikaliska diet med något annat, men jag kommer helt säkert att damma av några gamla vinyl med Poco, med flera, för att vandra samma väg en gång till.

Vandringen börjar med ” The Beginning”,” I’m the Lucky One” och ” Six Feet of Snow”.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 28/2 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig och så vidare. För närvarande håller jag ett något lägre tempo, men stilen är densamma som tidigare. Jag har genomgått ett par hastiga förändringar på det privata planet de senaste månaderna. Jag är inte tjugo längre, och det märks. Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Ja...

Läs mer

Jenna Paulette ”Horseback”

Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt. Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån. Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas. Lyssna på hela skivan, från början till slut.

Läs mer

Amythyst Kiah - Let's See Ourselves Out (Official Audio)

Ett smakprov.

Läs mer

Jonas om country

Leta i den här bloggen