Fortsätt till huvudinnehåll

Jenna Paulette ”Horseback”

 


Från ingenstans sprang Jenna Paulette rakt in i hjärtat på mig med ”Horseback”, som blev min första kandidat till årets album. Och återigen var det bevisat att kvinnorna bättre än männen klarar den svåra balansgången mellan trendigt och traditionellt.

Ty likväl som hon behärskar svårmodigt historieberättande så har hon inte heller beröringsskräck för dansant country som går i fyra fjärdedels takt. Det kan lukts stearinljus nedstuckna i vinflaskor likaväl som bourbon och sågspån.

Varför är hon som hon är? För att hon är äkta vara, cowboyhatten och den övriga utstyrseln är inte bara ett utanpåverk utan kommer från att hon har vuxit upp i en miljö där boskapsskötsel och vikten av att alltid göra sitt bästa var ett villkor för att lyckas.

Lyssna på hela skivan, från början till slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 16/5 2026. Jag har bestämt mig för att tills vidare låta mitt instagramonto var mitt huvudsakliga sätt att dela med mig av mina tankar om musik och relaterade ämnen. Bloggen kommer att finnas kvar som ett arkiv, och man vet aldrig, saker och ting kan ändra sig snabbt. Mer under "Länkar till mig". Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig. Viktigast där är mitt instagramkonto, där är där som det mesta händer nu.. Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är ingen kalenderbitare och har inget behov att briljera med med kunskaper om vem som gjorde vad och när. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade...

Inte din farfars country, men musik som jag älskar

 Country, americana eller southern soul. Kalla dewt vad ni vill, jag lyssnar gärna på Maggie Rose.

Om att vilja ha allt när det inte är så mycket ...

 ... bara det viktigaste.