Det krävs mod för att lyssna för att lyssna på en artist som
Amythyst Kiah och erkänna att man gillar det man hör. Särskilt om man som jag allra
helst lyssnar på nytraditionell country från åttio och nittiotalen. Men jag
gillar olika, är inte rädd att gå utanför min bekvämlighetszon, och har inget
behov att definiera all musik jag lyssnar på som country.
Blues, country och folk av det alternativa slaget märks i
hennes musik, och den passar in i mitt americanabegrepp. Hennes lyrik är som en
poesibok, och det märks att hon inte har haft det lätt i livet. Hon har fått
böja sig ibland, men är inte knäckt.
Still + Bright kräver att aktivt lyssnande och ett öppet
sinnelag, men ger också mycket tillbaka. Vid dryga sextio års ålder kan det ju
hända att man uppskattar att lyssna till någon som inte haft ett perfekt liv.
Favoritlåtar:
”Let’s See Ourselves Out”, “Peoples Prayer” och “SPACE”
Kommentarer
Skicka en kommentar