Fortsätt till huvudinnehåll

Hannah Juanita, när jag sovit drygt en månad på saken

 

Hannah Juanita & the Headliners på Bustad Brewery den 4 juli

Småskaligt tillverkat öl, BBQ och countrymusik är en kombination som Bustad Brewery satsar hårt på. Ja, det finns även alkoholfria alternativ och annan musik. Men konceptet är tydligt: amerikansk mat och musik.

Hannah Juanita & the Headliners stod på scenen och att det var första spelningen i Sverige märktes, men de tog sig snart.

Jag betraktar Hannah Juanita som en soloartist (vilket hon är i inspelad form), även om bandmedlemmen Mose Wilson gjorde ett utmärkt arbete som uppvärmare. Sen var det full rulle med musik som speglade hennes uppväxt i Tennessee, mycket stilmässigt som påminde om den musik som väckte mitt intresse för cirka fyrtio år sedan, betydligt mindre av nutida kepscountry och av det som benämns alternativt.

Den regnvåta scenen förvandlade bryggeriets bakgård till ett honky-tonk, med en publik som ömsom dansade och ömsom lyssnade. Låtarna var av blandat ursprung, allt från egna låtar till välkända covers. De egna låtarna hade gärna fått dominera ännu mer.

Både artisterna och stället håller för ett återbesök.

 


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 1/9 2025. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig. Viktigast där är spellistorna under "Gammal fin country enligt Jonas Öhman". De förklarar det mesta gällande vad jag lysnnar på. Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är inte mycket till kalenderbitare, håller dåligt reda på datum, statistik och vem är vem. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att jag gilla...
Skicka en kommentar
Läs mer

Inlägg #1900

  Det tog längre tid än vanligt att uppnå ett jämnt hundratal inlägg, men livet kom som man säger emellan och nu ökar jag farten igen. För drygt ett år sedan skrev jag följande i inlägg #1500: Jag har tagit intryck av den pågående countryboomen och håller på mitt, även om jag förespråkar mångfald snarare än enfald. Att påstå att någon är världsartist bara för att vederbörande är amerikan, eller att en svensk artist tillhör den svenska countryeliten utan att kunna förklara varför fungerar inte längre. Jag gläder åt att boomen håller i sig, och jag är övertygad om att countrymusiken kommer att bli en permanent del av det svenska musiklivet. Jag gläder mig också åt att det finns ett antal seriösa arrangörer i min närhet, som tar countrymusiken på allvar, och som har ett mycket bra utbud. Det kommer att bli en hel del livemusik i sommar, frågan är hur jag ska hinna med allt jag vill se? Och vad kommer att hända här på bloggen då? Jag kommer att öka takten, och tro att det komme...
Skicka en kommentar
Läs mer

Han kommer att gå i deras fotspår

 När Alan Jackson har lagt av och George Strait ser slutet på sin karriär känns det bra att lyssna till John Foster, en blott nittonårig singer/songwriter som har järnkoll på nytraditionell country. Vad månde bliva?
Skicka en kommentar
Läs mer