Tenille Townes "The Acrobat"

På mina sociala medier berättar jag för närvarande om ”How I became a Honky Tonk man”, men mina musikaliska preferenser är bredare än så och jag uppskattar ett gott hantverk både när det gäller text och melodier.

I detta mönster passar den kanadensiska singer/songwritern Tenille Townes bra. Eftersom mitt liv har sett som det har i flera år har hon flugit under min radar till nu, när jag som ”grining countrygubbe” orkar att ta till mig hennes poesi.

För det är inget musikaliskt lättgods med livet som ett evigt party hon levererar. Nej, det är sociala frågor, vardagsrealism och att göra de marginaliserade sedda som gäller för henne.

Hon har en klar, ljus och uttrycksfull röst, och man tror gärna på det hon vill säga. Folk, country eller någonstans mitt emellan, har det någon betydelse? Jag gillar den sparsmakade produktionen som lyfter det som är viktigt. Det känns som en ”ung, ensam kvinna med gitarr” trots fullständig instrumentering.

Lyssna på hela skivan för helhetsintrycket.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Programförklaring (eller vad det nu ska heta)

Välkomna hit! Detta inlägg uppdaterades senast den 30/4 2026. Längst ned, om ni inte redan har tryckt på ”LÄS MER” finns det länkar till andra ställen där ni kan hålla koll på mig. Viktigast där är mitt instagramkonto, där är där som det mesta händer nu.. Mina kunskaper om och känslor för genren är baserade på ett drygt fyrtioårigt lyssnande. Skivor, både stora och svarta och mindre silverfärgade, diverse strömmingstjänster och på senare år alltmer radio har det blivit. Webradio, amerikansk. Jag är ingen kalenderbitare och har inget behov att briljera med med kunskaper om vem som gjorde vad och när. Men ett datum som är viktigt för mig glömmer jag aldrig, 1 augusti 1927 då Carter Family spelade in ” Bury Me Under The Weeping Willow”. Det var då musiken jag älskar började. För mig är det viktigt att tala om vad jag gillar och känner starkt för. Jag har sällan, snudd på aldrig skrivit om något negativt i min blogg. Så står det att jag gillar något här så gör jag det. Musik är...

Läs mer

Inlägg #1900

Det tog längre tid än vanligt att uppnå ett jämnt hundratal inlägg, men livet kom som man säger emellan och nu ökar jag farten igen. För drygt ett år sedan skrev jag följande i inlägg #1500: Jag har tagit intryck av den pågående countryboomen och håller på mitt, även om jag förespråkar mångfald snarare än enfald. Att påstå att någon är världsartist bara för att vederbörande är amerikan, eller att en svensk artist tillhör den svenska countryeliten utan att kunna förklara varför fungerar inte längre. Jag gläder åt att boomen håller i sig, och jag är övertygad om att countrymusiken kommer att bli en permanent del av det svenska musiklivet. Jag gläder mig också åt att det finns ett antal seriösa arrangörer i min närhet, som tar countrymusiken på allvar, och som har ett mycket bra utbud. Det kommer att bli en hel del livemusik i sommar, frågan är hur jag ska hinna med allt jag vill se? Och vad kommer att hända här på bloggen då? Jag kommer att öka takten, och tro att det komme...

Läs mer

Han kommer att gå i deras fotspår

När Alan Jackson har lagt av och George Strait ser slutet på sin karriär känns det bra att lyssna till John Foster, en blott nittonårig singer/songwriter som har järnkoll på nytraditionell country. Vad månde bliva?

Läs mer

Jonas om country

Leta i den här bloggen