”När f-n blir gammal blir han religiös”, riktigt så är det inte. Den här musiken och den kristna tron har varit med Travis Tritt hela livet. Men han är en människa som alla andra, inte en supermänniska, utan en som har snavat och ramlat omkull blivit förlåten och rest sig igen. Och det känns att han tror på det han sjunger, annars blir det inte bra gospel lika lite som bra country. Det handlar om vad man har i hjärtat. Med den här skivan tar Travis Tritt det glada budskapet till de ställen där hans fans håller till, fans som kanske har svårt att känna sig hemma i en kyrka, men som letar efter något at bygga livet på. Musiken är i det närmaste 90-talsnostalgi, budskapet är knivskarpt och evigt. Gamla gospelfavoriter som ”Uncloudy Day”, ”The Baptism of Jessie Taylor” och “Why Me Lord”, blandas med nyare alster. Med hans egna ord: “I’ve wanted to make this album for over thirty years, and I hope and pray that everyone who hears it will be inspired and encouraged through Jesus Chris...